Terräng eller väg

Det är tillåtet att köra på vägar som anlagts av Forststyrelsen, men för att köra i terrängen behövs ett särskilt terrängtrafiktillstånd. Föraren bör känna till skillnaden mellan anlagd väg och terrängspår. Om du är osäker, är det bäst att låta bli att köra.

Vägar som anlagts av Forststyrelsen tillhör markägaren och är inte avsedda för allmän trafik. Forststyrelsen har ändå beslutat att tillåta andra att använda vägarna.

Det är tillåtet att köra med motorfordon på alla de vägar som Forststyrelsen anlagt för användning sommartid och där man kan ta sig fram med fordon, förutsatt att det inte orsakar skada eller men för vägkonstruktionerna eller miljön. Det går snabbt att kontrollera om en väg är anlagd: det har körts ut grus eller sand på vägen, det har grävts diken på sidorna och det finns broar över åar och älvar. En väg har aldrig uppkommit endast genom att folk har kört där. På vägar som är öppna för trafik även vintertid och på vintervägar som underhålls för vinterbruk är persontrafik tillåten på eget ansvar. Det finns vanligen inget vägmärke där vägen upphör och övergår i ett terrängspår.

För jägare har skillnaden mellan väg och terräng även en annan betydelse. Hönsfåglar får inte skjutas från en väg, även om det är frågan om en privat väg. Skillnaden mellan terrängspår och väg är viktig även för den som transporterar vapen. Det är i regel förbjudet att transportera jaktvapen eller jaktbågar i terrängen med motorfordon. I vissa särskilt fastställda fall är det ändå tillåtet att transportera ett oladdat vapen som är insatt i sitt fodral i terrängen. Terrängtrafiktillstånd behövs i alla situationer. Läs mer om transport av vapen i terrängen: Jaktlagen 35 § (finlex.fi) och Finlands viltcentral (riistainfo.fi) (på finska).

Exempel på skillnaden mellan terräng och väg

Terräng, här får man inte köra. I undantagsfall anges förbudet med ett märke.

I besvärliga fall kan körförbudet anges tydligt med ett vägmärke. Vägmärken finns ändå endast i vissa fall. Föraren bör känna till skillnaden mellan terräng och väg.

Terräng, här får man inte köra. Kanten doserad som tecken.

Genom att dosera vägkanten kan man visa att ett spår i terrängen inte är avsett för allmän persontrafik.

Terräng, här får man inte köra. Grund för vinterväg på torvmark.

​​​​​​​

Grunden för en vinterväg blir småningom torvmark med sämre bärighet, varmed det uppstår spårbildning och skador på vägstommen. Eftersom grunden för en vinterväg på torvmark inte är avsedd för sommarbruk, får den inte heller användas i situationer då tjälbildning för övrigt skulle göra det möjligt att köra där.

Väg, här får man köra. Anlagd väg, även om grusbeläggningen är bristfällig.

​​​​​​​

På den här vägen får man köra, för det är en anlagd väg, även om grusbeläggningen är bristfällig.

Väg, här får man köra. Grund för vinterväg på mineraljord. Här får man köra fram till det första hindret.

.

På den här vägen får man köra utan att förorsaka skada fram till det första mjuka stället eller övriga hindret, även om det inte har anlagts någon egentlig väggrund för sommartrafik. Det här är en grund för en vinterväg på mineraljord och det är svårt att särskilja grunden från en icke-anlagd väg.